Öppna slottsträdgården för allmänheten

Öppna slottsträdgården för allmänheten

En minnesbild från 70-talets Linköping var när landshövdingen kom åkandes i en limousin.

Där åkte landshövding Eckerberg förbi kunde man höra folk säga, vissa med högtidlig respekt andra med lätt ironi säkert beroende på egen politisk tillhörighet. På den tiden hade landshövdingen tillgång till limousin med chaufför. Idag 50 år senare skulle det nog uppfattas som otidsenligt att landshövdingen höll sig med stor limousinbil körd av en chaufför. Tiden har sprungit ifrån den sortens markörer för myndighetspersoner. Det passar inte in i ett modernt demokratiskt samhälle där myndigheter inte är en överhet man ska frukta, utan en lagtolkande serviceinstans som ska verka smidigt, resurssnålt och effektivt medborgarnas tjänst.

Frågan är om det idag inte är dags att förändra en annan kvarleva från en svunnen tid. Nämligen föreställningen om att det krävs en stor privat park om 15 000 kvadratmeter för att utöva landshövdingeämbetet. Dessa parkytor för ämbetets fullgörande behövs inte i andra residensstäder, så varför ska vi ha det så i Linköping. Kungsträdgården i Stockholm heter så för att den en gång var kungafamiljens privata park. Från slutet av 1700- talet blev det förhållandet otidsenligt i en expanderande huvudstad och parken blev tillgänglig för allmänheten.

Slottsträdgården mitt i centrala Linköping är inhägnad med plank,stängsel och växtlighet. Skötseln är högklassig, det är en mycket fin park. Notan på cirka 2 miljoner per är betalas av dig som läser dessa rader tillsammans med alla andra skattebetalare. Det är märkligt och slöseri med resurser att en centralt belägen parkyta som ägs och bekostas gemensamt inte är tillgänglig för allmänheten annat än en visningsdag en dag om året.

I närheten av Slottsträdgården ligger en stor privatägd park, nämligen den så kallade Seminarieträdgården där Engelska skolan är belägen. Det rör sig om en parkyta på ca 20 000 kvadratmeter. Parken är öppen för allmänheten med ett flertal öppningar i staketet, alla är välkomna till denna park, rätten att nyttja parken är säkrad i en detaljplan. Det är ett märkligt förhållande, att den privata parken får användas av alla, medan den park som alla äger endast får användas av två personer.

Parkområdet mellan länsstyrelsen, huvudbiblioteket och slottet skulle tjäna på att man tog bort stängslet runt Slottsträdgården. Ett högt skrangligt trådstängsel hör inte hemma i en centralt belägen parkmiljö. Här skulle man kunna öppna upp och se hur området kan användas som rekreation och mötesplats. Jag är övertygad om att det finns många goda idéer som skulle komma fram i en sådan utvecklingsprocess. Man kunde till exempel titta på hur Slottsträdgården kan bidra till att stärka Slotts- och Domkyrkomuseets attraktivitet som besöksmål för Linköpingsbor och turister.

Det är dags att lyfta frågan om Slottsträdgården, dags att ta tag i detta så vi kan lämna efter oss något bättre och trevligare till kommande generationer Linköpingsbor. Kommunen bör besluta om att inleda ett planförfarande. En detaljplan som säkrar allmänhetens tillträde till parken på samma sätt som gäller för Seminarieträdgården. En ny landshövding får då kännedom om kommunens viljeinriktning innan tillträdet i höst. Jag har svårt att se att Statens Fastighetsverk som äger marken skulle vilja hindra en sådan utveckling om kommunen har en klar linje i frågan. Ej heller torde det finnas ett motstånd från länsstyrelsen, en myndighet som kan överpröva kommunens beslut i planärenden.

Den slutna Slottsträdgårdens tid är förbi. Den har blivit otidsenlig av samma anledning som den stora svarta limousinen med chaufför en gång avvecklades.